Konsten att ha sjukt låga förväntningar

I Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn möter vi den unge Emanuel Kent som känner att det är dags att börja förändra sitt liv. Han har bara en kompis, Tore, och han har börjat fundera en del på varför han och Tore egentligen är vänner. Det har liksom bara blivit så och även om de har kul ihop ibland känner Emanuel att de kanske inte har så mycket gemensamt. En känsla av att Tore "håller tillbaka" honom socialt gnager också i honom. Kanske skulle Emanuel vara populär och ha större framgång med tjejer om det inte vore för Tore. När en ny tjej börjar i klassen och faktiskt verkar vara intresserad av att prata med Emanuel tänker han att det är dags att börja utveckla den potential hans storasyster Vanja säger att han besitter. Emanuel har en tendens att prata innan han tänker och att reagera impulsivt och i andras ögon (och sina egna ögon också för den delen) märkligt, när han blir nervös och detta försätter honom i många bisarra situationer. Konsten att ha sjukt låga förväntningar är en väldigt rolig och ganska mysig bok om att snurra till det för sig och hur det som kan verka smått och futtigt kan bli en väldigt stor grej.

Hjärta av jazz

I tisdags gick den stora jazzsångerskan Alice Babs ur tiden. Hon finns med på ett hörn i Sara Lövestams nya roman Hjärta av jazz. Boken berättar om när Steffi 15 år och drygt åttioårige Alvar träffas genom sitt gemensamma intresse för jazzmusik och för Povel Ramels underfundiga texter.

Steffi är ledsen och mobbad. Några tjejer i högstadieklassen fäller ständigt elaka kommentarer och trakasserar henne. Hon flyr in i musiken och av en händelse träffar hon Alvar som bor på äldreboendet som hon går förbi på väg hem från skolan. Han berättar mer än gärna om sin musikaliska resa och livet som ung jazzmusiker och swingpjatt i 40-talets Stockholm. Men han ser också Steffi för den hon är och ger henne stöd och uppmuntran att nå sina mål. Det är gammal visdom som möter ung vilsenhet, och med hjälp av Alvars entusiasm så får Steffi självförtroende nog att fortsätta spela på sin bas – trots mobbarna – och söka in på det stora musikgymnasiet i Stockholm.

Boken är lätt att ta till sig och tycka om. Steffis och Alvars perspektiv vävs skickligt samman till en spännande berättelse om avund, ensamhet och utsatthet men också om kärlek och vänskap.  Ja, det handlar om modet att leva och tro på sig själv till ackompanjemanget av jazzmusik.